Trötthet
Det är som att den här cancern slukar en hel och inte lämnar något kvar. Känner mindre och mindre igen människan som lever mitt liv. Känner inte igen den där tjejen i spegeln med stort runt ansikte och konstiga ögon. Hon lever mitt liv, men jag vet inte vem hon är. Hon klarar knappt av att gå och handla i en Ica nära butik längre. Orken räcker bara till att fokusera på att finnas. Det finns ingen ork kvar att se upp för barn som springer eller att sortera bort alla ljud och intryck. Tröttheten är så omfattande att jag börjar undra om den ens någonsin kommer försvinna. Om jag kommer få tillbaka Maja Lindström igen.
Kommentarer
Postat av: Elsa
<3
Postat av: Maria
Snart så är hon tillbaka <3
Postat av: Ronja
<3
Trackback
