01:15
Jag kom på en sak idag. Jag har vänner som är döende, vänner som inte kan ta sig ur sängen och vänner som lider oerhört pga olika sjukdomar.
Jag har själv svävat där, på kanten mellan liv och död. Hyperventilerat för att döden andats mig i nacken. Varit så nära döden att min pojkvän efteråt gick i veckor och trodde att jag var död, trots att vi sågs varje dag.
När jag vet om allt detta, lever vid sidan av det varje dag, då betyder det ingenting när andra friska men rädda människor försöker skapa drama, såra och förstöra. För det är inget mot allt det lidande jag ser hos mig själv och andra. Hos dom som håller huvudet högt trots motgång efter motgång. Det där andra ytliga, det klarar jag mig utan. Det är inte värt den korta tid vi har.
En onsdag i november
Jag önskar att jag skrev oftare här, men orden har runnit ifrån mig. Under behandlingen var det okej att mycket var mörkt och trasigt, men allt eftersom tiden gick och behandlingarna slutade var det som att allt skulle vara frid och fröjd. Då var ju allt över och livet skulle vara ljust igen. Egentligen har det varit mörkt, det har varit tungt och ångestfyllt, men ingen vill höra något sådant. Andra vill höra glädje och tack det är bra nu. Därför har jag tappat orden.
Mitt standardsvar på hur jag mår är ganska bra. I vissa stunder mår jag ganska bra, men i många stunder mår jag väldigt dåligt. Har ångest, är rädd, ledsen och känner mig instängd i mig själv. Men det är okej, för allt det där måste få komma ut och kännas.
Jag har börjat i bildterapi och en dörr som länge varit stängd har öppnats på glänt. Jag har alltid haft nära till tankarna och orden, men känslorna har stannat bakom dörren. Nu har dörren öppnats och det väller ut så mycket att det gör fysiskt ont i kroppen. Ändå måste det ut, för jag har insett att det inte funkar att blunda och stänga ute. Att leva är ju att känna. Och jag lever.
Jag skrattar, men jag gråter också.
Jag tillåter mig själv att sörja det livet jag förut hade och aldrig kommer få igen, men jag förbereder mig också på det nya. Vad det än må vara.
