Dom sköt upp droppet en himla massa och jag blev lite irriterad. Till slut kom vi iallafall igång med förmedicineringen, vilket betyder ännu mer kortison och även tavegylet som jag blir så himla trött på och en himla massa andra grejer. Tavegylet sänkte mig som vanligt, men kunde inte somna pga kortisonet. En himla frustration uppstod där. Sen kommer helt plötsligt en sköterska in och säger med uppspärrade ögon att jag drack alldeles för mycket dagen innan. Jaha, men jag har ju frågat hundra gånger innan men ingen har ju svarat på hur mycket jag ska dricka?! Som vanligt ska man alltid behöva vara sin egen sjuksköterska, koordinator och doktor. Någonstans där blev det alldeles för mycket ihop med den enorma tröttheten och svagheten, så det brast totalt och resten av eftermiddagen/kvällen spenderades i tårar. Allt det där ihop med att behöva sitta här och må dåligt på nyår, människor som lyssnar på vad man säger men egentligen inte alls hör på orden man säger eller människor som bara försöker styra över hur man ska vara blev alldeles för mycket just då. Men tårarna behöver väl rinna ut antar jag. Hade iallafall en fin pratstund med Elsa och efter det lyckades jag somna runt elva. Sov alltså över tolvslaget, men det var nog lika bra det. Nyår får infinna sig runt sommaren istället. Har sovit dåligt även inatt och vaknade vid sex imorse. 

Fick inte i mig kvällsmaten från den vakuumförpackade plastbacken igår, men lite pasta blev det iallafall som nyårsmiddag. 

Efter mer än sex månader med dig är jag så trött på dig och allt du för med dig, cancer.