Nu orkar jag inte mer
Det är som att en repris spelas upp framför mig. Känner smärtan i benet och tittar ner. Svullnad. Tar ett djupt andetag. Försöker fokusera fast jag vet att det inte går. Sätter på mig kläder. Går ut och sätter mig i bilen, gråter. Tar mig ur bilen. Försöker gå försiktigt, men ändå fort. Går in på lasarettet, men kommer inte längre än till skåpen innan kroppen inte orkar gå längre. Bryter ihop. En röda korset-värd kommer snabbt fram med en rullstol. Hon rullar in mig på onkologen medan tårarna rinner längs kinderna på mig. Kommer in och ser personalens förvånade blickar.
"Det har svullnat upp mer och gör ont. Nu orkar jag inte mer." hör jag mig själv säga mellan desperata hulkningar.
Nu orkar jag inte mer.
Kommentarer
Trackback
