Telefonen ringer. Du tar upp den och svarar som vanligt. En stressad röst säger "Maja, det har blivit ändringar. Det blir inte riktigt som vi tänkt oss". Du hör att rösten tillhör din doktor och kroppen stelnar till, ställer sig i försvarsposition och bereder sig på anfall. Orden faller sakta in i ditt medvetande. Du måste opereras igen. Det är inte över. Det kan finnas spridning i din kropp, du måste opereras för att se om det är så eller inte. Du kan behöva cytostatika, cancerbehandling, utöver operationen som var. Fast ingen vet något ännu. Du måste ta ett kliv bakåt och återigen ge dig in i väntans värld. Du måste hålla andan djupare och vänta. Alla steg du tagit framåt suddas sakta ut.

 

Ingen vill ha cancer, men det är inget val man gör. Det enda valet som finns är att kämpa eller inte.

 

Tårarna och hopplösheten tränger sig på, men du tar dig i kragen. Har du tagit dig så här långt kan du ta dig längre. Ingenting är omöjligt, bara man tar en dag i taget. Oavsett resultat har du snart livet i dina händer igen, väntan är bara en kortvarig fiende. Du har valt att kämpa.

 

Doktorn ordinerar miljöombyte innan operationen kommer ske och du spontanbokar en resa till värmen. Flyget lyfter från marken och du vet att många fler resor väntar i framtiden. Livet väntar.