Helgen blev inte riktigt som vi tankt oss da Idun fick njursten pa lordagkvallen, hennes sista kvall. Men ar det nagot man lart sig av den har resan sa ar det att det inte finns nagot som man inte klarar av, aven om det kan vara riktigt tufft ibland.

Vi har slutit fred med personalen nu, vilket kanns valdigt bra. Formodligen for att vi alla insett att vi egentligen ar irriterade pa "dom styrande". Idag fick vi aven reda pa att personalens manadslon ligger pa 60-70 cedi, multiplicera det med fyra sa har ni lonen i kronor. En taxichauffor kan tjana ca 5-20 cedi om dagen. Helt galet hur dom kan fa sa lite lon nar vi betalar sa jakla mycket for att vara har. Jaja.

Som det ar nu sa ar jag och Jullebull ganska psykiskt och kanslomassigt utmattade, man orkar liksom inte uppleva mer. Speciellt inte all skit som dyker upp hela tiden. Man hinner aldrig stanna upp och lata allt sjunka in, sa det tar ganska mycket pa kroppen och psyket. Men nu har vi bara fyra dagar pa barnhemmet kvar och sen nagra forhoppningsvis roliga dagar i norr. Kommer bli grymt! Kommer dock kannas sa tomt att inte krama om alla barnen eller hjalpa dom med diverse saker. Lar formodligen ta ett tag att vanja sig vid livet hemma sen. Kanner mig nastan som en obibini ibland, sa himla konstigt.

Kanner mig lite tom idag, sa nu har jag inget mer att skriva.