Vet inte riktigt var jag ska borja idag. Julia blev sjuk och fick feber i fredags, sa hon foljde inte med nar vi akte till cape coast i lordags. Hon kom dock pa sondagen och hon ar frisk nu. Somnade iallafall forst 22 i fredags och sen var det bara att ta sig upp igen klockan 03.00, kul kul! Efter mycket om och men kom vi antligen ivag med en trotro med ac (!!!!!). Vi fros dock, da det bara var 28 grader i den. Jag skojar inte, man har verkligen vant sig vid varmen nu. Nar vi kom fram blev vi "anfallna" av en taxichaffis som tog oss till Kakum national park dar vi gjorde "The canapy walk". Den var 40 meter upp i luften, sjukt haftigt! Sedan akte vi till Hans Cottage, at en enormt efterlangtad hamburgare och sag krokodiler vilket faktiskt var lite ovart. Nar vi var klara dar akte vi till varat hotell och motte upp Jessica och Lisa for att ga till slavfortet, vilket var intressant men gaalet varmt. Efter det gick vi och shoppade lite afrikanska grejer. Sedan avslutade vi kvallen med inte sa god pizza (ens i ghanamatt) och "disco". Trodde klockan var typ tre nar jag gick och la mig, men hon var bara tolv. Haha. Sedan vaknade jag halv atta och vi vandrade till stranden dar vi spenderade storre delen av dagen. Var inte direkt utvilad efter helgen, men det var skont att komma ivag lite och gora nagot annat an det vanliga.
Hemfarden var dock h e m s k t. Jag och Julia stod och vantade pa trotro i morkret och hade ingen aning om vart vi var. Hade dock hjalp av en tjej. Det kom ingen trotro eftersom det var sondag och fotboll pa tv... Folk som skulle till Accra slogs och skrek nar dom skulle in i trotron. Kvinnorna hade barn pa ryggen, men ingen brydde sig. Inte ens dom sjalva. Hemskt att se.
Vi fick iallafall tag i en trotro till slut och tryckte oss pa, var hemma efter ca 4-5 timmar. Resan dit tog ca 2.

Jaq och Erica stannade kvar en dag till, sa jag och Julia var sjalva pa barnhemmet igar. Nar vi kom dit var den en fruktansvard stamning. Ingen halsade pa oss och barnen tittade at andra hallet. De sa inte ens nagot nar vi halsade och ryckte bort armarna nar vi la handerna pa dom. George som alltid ar sa glad stod bara och grat och sag jatte radd ut... Sa formodligen har Bright och Vic hotat och sagt nagot till barnen om att dom inte fick prata med oss. Vic skrek namligen till ett av barnen nar det tog upp armarna och ville bli upplyft av Julia. Som tur var slappte det iallafall efter ett tag och barnen vagade sig fram...
Idag nar Tina och Felicia (vara kontaktpersoner) kom och slappte av dom tva nya svenska volontarerna, som for ovrigt verkar jatte trevliga, gick dom fram till oss och bad sa hemskt mycket om ursakt over Bright och Vics beteende pa stranden. Vi berattade da om gardagen och dom sa att dom var sa ledsna for det och att dom skulle prata med dom. Vi har ju betalat jatte mycket pengar for att komma och hjalpa barnen och da ska dom inte behandla oss sa.
Jag dog lite grann nar Julia berattade att Bright kommit fram till henne och bett om ursakt och sagt att hon skulle halsa det till oss. Han hade formodligen fatt enoormt mycket skall. Bra det, ratt at honom.
Oj vad han smorade for dom nya volontarerna forresten, han stadade till och med pa garden. Jag trodde inte att det var sant, han som aldrig skulle gora nagot for att skita ner sig! Jaja.

Manga av barnen pa barnhemmet och spytt hela dagen idag, Julia och Erica akte ivag med en av tjejerna till sjukhuset da hon aldrig slutade spy. Sa kara magsjuka, jag valkomnar dig sa mycket nar du val kommer till mig... (I hemlighet hoppas jag att det var deras mat, for jag vill verkligen inte fa det. Ond tjej, men magsjuka i Afrika har jag gjort en gang och det var en gang for mycket.) Vi ska dessutom till ost och voltasjon i helgen, sa jag ska halla mig frisk. Peppar peppar!

Till er som vill aka som volontarer, bli inte avskrackta om ni tycker att allt later hemskt och jobbigt. Det ar en standig kamp och uppforsbacke, men det ar vart det. Annars hade jag aldrig stannat kvar. Man mar rent ut sagt skit da och da, men man kampar pa. For barnens karlek gor att det ar vart det. Man vill sa garna vara kvar for att hjalpa dom, ge dom karlek och finnas till for dom. Man ar sa lycklig nar barnen tyr sig till en, springer fram och ger en varldens kram och ger en varldens smile. Man upplever nya saker varje dag och det ar ett riktigt aventyr. I slutandan kommer det vara vart det och man kommer sakert inte alls vilja hem nar man val ska det. Fast fasiken vad jag hade velat ata en fet pizza i soffan nu.

Har fatt skriva om det har tre ganger nu, sa det ar nog ganska luddigt. Forsokte aven lagga upp bilder, men det verkade inte fungera.

Vi hors nar vi hors.