Att drunkna

Jag har svårt att finna orden till att beskriva hur livet är nu. Trots att så många tankar snurrar i huvudet. 

Nästa vecka är min nästa återkoll. Jag pratar om det och låtsas som att jag förstått och accepterat att den är. Men inne i huvudet har jag satt upp väggar, väggar för att inte drunkna i ångest. Mitt innersta vägrar känna, även om jag ibland inte vill annat än att känna. Jag antar att det är en ren överlevnadsinstinkt. 

Jag är rädd för att inte få leva, rädd för fler månader med behandlingar och allt vad det innebär. På tisdag kommer dock ångesten slå till, jag vet att jag kommer sitta där med en stor klump i magen och ett illamående som får mig att vilja spy. Då kommer jag drunkna i den där förbannade ångesten. 

Kommentarer
Postat av: pelsi

<3

2014-08-02 @ 01:03:10
Postat av: Malin Billbäck

Hej

Hittade din blogg när jag sökte information om dysgerminom, har jag förstått rätt att det är den diagnosen du har? Med återfall? Opererades -13 oktober och efterbehandlades med BEP. Väldigt svårt att hitta andra med samma diagnos. Är ju ett tag sen du skrev hur mår du?

2014-09-06 @ 09:56:33
Postat av: Eva-Maria

Hej!

Hittade också denna blogg av en händelse. Jag har också haft dysgerminom och det är rätt ovanligt, likaså att få BEP-kur. Ta kontakt med mig så får vi dela erfarenheter. [email protected]

2014-11-01 @ 16:41:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0